Du fattas mig...
Min tappra kämpe, min bästa vän, min namne!
Aldrig igen får jag höra din röst
Vem ska ge mig dom tröstande kramarna
Säga dom kloka orden jag så ofta behöver höra
Saknaden är så obeskrivlig så hemsk.
Läser vår sms historia, bara gråter.
Hur går man vidare?
Aldrig kunde jag väl tro att det skulle bli såhär
Att jag skulle behöva ta det ansvar du en gång gav mig
Berätta för din dotter vem du var om du skulle dö
Stå vid din kista och ta farväl
Är så jävla arg
Kommentarer
Trackback
